Nyklassicism och Greorgiansk stil
Vid mitten av 1700-talet uppstod många olika stilarter som uttryck för upplysningens reaktion mot gammalt tänkande och den nyklassicistiska reaktionen mot barockarkitekturen.
Upplysningen under 1700-talet återupplivade den sekulära och demokratiska process som hade påbörjats under renässansen. Förändringarna återspeglades i arkitekturen.
Monarkerna och kyrkan i 1700-talets Europa höll på att förlora den absoluta makt som de hade utövat under barockperioden. Arkitekterna övergav rokokons dekorationsmani och gick tillbaka till den grekiska och romanska arkitekturen som länge hade förknippats med världsliga och demokratiska idéer. Kyrkor och palats förlorade sin ställning till förmån för museer, bibliotek, teatrar, banker, börshus och universitet.
Den brittiska palladianismen frodades till och med under barockperiodens glansdagar och den klassiska arkitekturen överlevde också i viss mån i Frankrike. Under 1700-talet blev grekisk och romersk arkitektur populär över hela Europa och det i en långt mer autentisk form än någonsin tidigare. Arkitekterna kunde nämnligen ta hänsyn till de olika arkeologiska utgrävningar som ägde rum under 1700-talets första hälft. Utgrävningarna påverkade även interiörernas utformning. Föra 1700-talet hade de klassicistiska formgivarna bara försett interiören med varianter av byggnadens utvändiga dekorationer som kolonner och tempelfasader. Utgrävningarna av Herculaneum, 1738 och Pompeji, 1748, möjliggjorde en historiskt korrekt inredningsstil, som byggde på vad man fann vid dessa platser.
Nyväckt vurm för Grekland.
Det hade länge varit svårt för européer att se grekisk arkitektur med egna ögon, eftersom Grekland lydde under ottomanskt styre. I mitten av 1700-talet blev det möjligt för engelska och franska forskare att besöka ruinerna i Grekland och de tog med sig kunskapen om vad de sett hem till Europa men böcker.
Upplysningen under 1700-talet återupplivade den sekulära och demokratiska process som hade påbörjats under renässansen. Förändringarna återspeglades i arkitekturen.
Monarkerna och kyrkan i 1700-talets Europa höll på att förlora den absoluta makt som de hade utövat under barockperioden. Arkitekterna övergav rokokons dekorationsmani och gick tillbaka till den grekiska och romanska arkitekturen som länge hade förknippats med världsliga och demokratiska idéer. Kyrkor och palats förlorade sin ställning till förmån för museer, bibliotek, teatrar, banker, börshus och universitet.
Den brittiska palladianismen frodades till och med under barockperiodens glansdagar och den klassiska arkitekturen överlevde också i viss mån i Frankrike. Under 1700-talet blev grekisk och romersk arkitektur populär över hela Europa och det i en långt mer autentisk form än någonsin tidigare. Arkitekterna kunde nämnligen ta hänsyn till de olika arkeologiska utgrävningar som ägde rum under 1700-talets första hälft. Utgrävningarna påverkade även interiörernas utformning. Föra 1700-talet hade de klassicistiska formgivarna bara försett interiören med varianter av byggnadens utvändiga dekorationer som kolonner och tempelfasader. Utgrävningarna av Herculaneum, 1738 och Pompeji, 1748, möjliggjorde en historiskt korrekt inredningsstil, som byggde på vad man fann vid dessa platser.
Nyväckt vurm för Grekland.
Det hade länge varit svårt för européer att se grekisk arkitektur med egna ögon, eftersom Grekland lydde under ottomanskt styre. I mitten av 1700-talet blev det möjligt för engelska och franska forskare att besöka ruinerna i Grekland och de tog med sig kunskapen om vad de sett hem till Europa men böcker.
Kommentarer
Trackback
