marysecondary

Den antika grekiska arkitekturen gjorde sig främst gällande i offentliga och religiösa byggnader som tempel och teatrar. Romersk arkitektur tog upp den grekiska traditionen, men i dess förnyade form ingick viktiga inslag som valvet och bruket av betong. Modern arkitektur använder fortfarande antikens stilar och uppfinningar som referenspunkter.

Omkring 800 f.Kr främträder en grekisk nationell identitet med gemensamma myter, kultur och högtider.

De gamla grekernas stora byggnader var tempel och teatrar. Templen var slutna rektangulära rum uppförda med hjälp av stolpar och bjälklag, de hade låga tak som vilade på kolonner. Teatrarna bestod av cirkelformade nedåtgående trappformationer som användes som sittplatser. Den grekiska arkitekturen var arvegods från många andra platser och tider. Den doriska kolonnen uppträdde först på det grekiska fastlandet. Den kombinerade det mykenska kapitälet med det avsmalnande kolonnskaftet som användes av egypterna, med vilka grekerna hade kontakt från 600 f.Kr. Med tiden ersatter den doriskakolonnen av den joniska, som hade sitt ursprung i mindre Asien. Den korintiska kolonnen bygger på den joniska kolonnen men har ett kapitäl med genomarbetad växtornamentik. Stilen kom att bli populär hos romarna.





Hellenistisk stil

När Athen besegrats av Sparta i det peloponnesiska kriget råkade Grekland i ekonomiskt och politiskt kaos. Det var först i och med Alexander den store och det hellenistiska imperiet som grekerna åter upplevde välstånd. Genom det nya väldet fick grekiska stilar större spridning, och nyrikedomen gjorde att en imponerande byggnation även omfattade den privata sfären.
Ståtliga trappor blev ett populärt motiv. Grekernas förr så anspråkslösa hus blev små palats och det byggdes kolonnkantade gator som utsmyckades med statyer av förmögna medborgare. Dessa senare trender har setts som dekadenta uttryck och ett stilbrott från den sparsmakade enkelhet i den tidigare grekiska arkitekturen som blivit en förebild i västvärlden.

Romersk arkitektur

Till romarnas pionjärinsatser hörde den storskaliga användningen av betong och bruket av bågar, valv och kupoler. Det grekiska stilen övertogs i många fall.

Det romerska väldet hade sitt ursprung i norra Italien som hade dominerats av etruskerna, av vilka romarna ärvde bågar, valv och kupoler. Grekerna, som hade kolonier i Italien och vilkas landområden ingick i det romerska väldet år 146 f.Kr utövade också stort inflytade på den romerska arkitekturen.

Det klassiska grekiska bidraget till den romerska arkitekturen var stort och det var framför allt märkbart i dekorativa element som fasader. Romerska byggnadskonstruktioner byggde mer på bågar och murar av tegel och betong än på grekernas stolp- och bjälkarkitektur. Valv och kupoler gjorde möjligt för romarna att omsluta allt större ytor utan att använda mellanliggande stöd. Den nya romersta tekniken att framställa betong genom att blanda kalk, grus, vatten och vulkanisk aska innebar att allt större ytor kunde täckas. Spännvidden i kupolen i Pantheon





Pantheon i Rom byggdes 118-128 e.Kr. Kupolen har en diameter av 43,5 meter. Kupolen överträffades inte förrän under renässansen.

Romerska städer planerades enligt ett nätmönster med två stora gator som gick i nord-sydlig respektive öst-västlig riktning. Forumet, en föregångare till det moderna torget med den grekiska agoran som förebild, låg i korsningen mellan dessa två gator, omgivet allmänna byggnader som basilikan (med salar för rättsväsende och kommers) , tempel och triumfbågar. Den romerska arkitekturen var ett uttryck för statlig makt. Staten hade monopol på naturliga byggmaterial, tegel tillverkades av statligt ägda tegelbruk, och uppdragen att uppföra allmänna byggnader utfördes av armén. Inom hela imperiet var vägar och broar en förutsättning för de snabba transporter av varor, information och trupper som var så väsentliga för det väldiga romerska imperiet. Enskilda medborgare visade hur rika de var med hjälp av ståtliga villor med trädgårdar, terrasser och långa pelargångar. I de trånga städerna utvecklade romarna tekniker för masskonstruktion av flervåningshus.

Akvedukter.
Romarna var inte först med att använda akvedukter men gjorde det i en omfattning som saknade motstycke. En växande befolkning i flera av imperiets städer, särskilt Rom, ledde till att de lokala vattentäkterna blev otillräckliga och lätt förorenade. Romarns utnyttjade valvkonstruktionen till fullo när de byggde ledningar som förde rent vatten till städerna från hela floddalar. När vattnet väl kommit fram till staden användes högt belägna akvedukter som ett välfungerande förråd som höll vattnet fritt från föroreningar.




Pont du Gard, Frankrike, byggd under första århundradet e.Kr.
Colosseum i Rom uppfördes i betong och stod färdigt år 80 e .Kr.

På 200 talet e.Kr hejdades den arkitektoniska utvecklingen av växande hot utifrån, av kriser i statfinanserna och av tecken på imperiets kollaps.