Grottmålningar
1879 trallade en karl vid namn Marcelino de Sautuola omkring i några grottor i Altamira, norra Spanien. Hans lilla dotter var med och det var hon som upptäckte målningarna i taket. Sautuola var övertygad, men arkeologer tvivlade. På en kongress 1880 avvisades målningarna officiellt som förhistoriska. De sade vara förfalskade.
Sexton år senare hittade man grottmålningar i Pair-non-Pair i Frankrike, då tvivlade ingen längre.
1940 hittade man målade djur målade inne i grottor som var flera hundra meter långa, i Lascaux, nära Montignac, Frankrike. Mammutar och vildhästar i fulltsprång. Röd och gul ockra, sot, lera och kalk. Antagligen blandat med djurfett, gends in på väggarna med penslar eller fingrarna. Eller blandade de färgpigment med saliv i munnen och spottade ut på väggen?
Tusen ristningar på väggen.
Vad var avsikten med dessa målningar?
De var placerade så långt in i grottorna, inte i öppningen där folk kunde beskåda dem.
Kanske hade de magisk betydelse. Ett försök till att fånga djurens kraft och liv. Djuren är nästan fotografiskt återgivna, men inte i någon komposition. Det finns ingen logik när det gåller storlek och placering.
Ofta använde konstnären ojämnlikheter i väggen för att framhäva djurets form.
Uppfattades djuren i grottorna som levande? På målningarna sticker det ut pilar, och märken tyder på att det har kastats pilar mot dem.
Inga människor finns avbildade, endast djur. Några undantag finns, en man ligger framför en bisonoxe, men mannen är inte alls avbildad så skickligt som djuret.
Ville människorna inte fångas i bilder? Saknade de förmågan att se sin egna form och utseende på samma sätt de kunde se djurens?
Målningarna är skickliga. De har krävt hantverksmässig kunskap och färdighet. Djurens konturer är säkra och spänstiga, det finns liv i formerna, som säkert krävt mycket övning att fånga. Visuella effekter. Tjockleken på strecken har använts för att berätta om djurets form och föra några delar av kroppen närmare ögat. Benet som befinner sig längre bort är målat med tunnare och mindre synligt streck för att markera att det befinner sig längre bort.
Sexton år senare hittade man grottmålningar i Pair-non-Pair i Frankrike, då tvivlade ingen längre.
1940 hittade man målade djur målade inne i grottor som var flera hundra meter långa, i Lascaux, nära Montignac, Frankrike. Mammutar och vildhästar i fulltsprång. Röd och gul ockra, sot, lera och kalk. Antagligen blandat med djurfett, gends in på väggarna med penslar eller fingrarna. Eller blandade de färgpigment med saliv i munnen och spottade ut på väggen?
Tusen ristningar på väggen.
Vad var avsikten med dessa målningar?
De var placerade så långt in i grottorna, inte i öppningen där folk kunde beskåda dem.
Kanske hade de magisk betydelse. Ett försök till att fånga djurens kraft och liv. Djuren är nästan fotografiskt återgivna, men inte i någon komposition. Det finns ingen logik när det gåller storlek och placering.
Ofta använde konstnären ojämnlikheter i väggen för att framhäva djurets form.
Uppfattades djuren i grottorna som levande? På målningarna sticker det ut pilar, och märken tyder på att det har kastats pilar mot dem.
Inga människor finns avbildade, endast djur. Några undantag finns, en man ligger framför en bisonoxe, men mannen är inte alls avbildad så skickligt som djuret.
Ville människorna inte fångas i bilder? Saknade de förmågan att se sin egna form och utseende på samma sätt de kunde se djurens?
Målningarna är skickliga. De har krävt hantverksmässig kunskap och färdighet. Djurens konturer är säkra och spänstiga, det finns liv i formerna, som säkert krävt mycket övning att fånga. Visuella effekter. Tjockleken på strecken har använts för att berätta om djurets form och föra några delar av kroppen närmare ögat. Benet som befinner sig längre bort är målat med tunnare och mindre synligt streck för att markera att det befinner sig längre bort.
Kommentarer
Trackback
