Renässans
Portugisen Vasco da Gama nådde i slutet av 1400-talet fram till Indien sjövägen. Handel och utbyte öppnades då upp.
Renässansen, den strömning som inleder den nya tiden, finner vi en återgång till källorna - till antikens kultur och vetenskap i deras ursprungliga form. När man under sent 1500-tal börjar tala om en renässans syftade man i första hand på bildkonsten och på den beundran inför antikens konst - och skönhetsideal som vi finner hos Botticelli, Leonardo da Vinci eller Michelangelo. Vid 1800-talets mitt började beteckningen renäsassans användas som namn på en historisk period ungefär kring 1350-1600.
Florens och renässanshumanismen.
Vid medeltidens slut var norra Italien Europas ekonomiskt och kulturellt mest utvecklade område. De rika handelsstäderna var egentligen självständiga stater - furstendömen som Milano eller Modena eller republiker som Genua och Venedig. En fjärdedel av universiteten som hade grundlagts i Europa före 1500 var italienska; de mest berömda låg i Bologna och Padua.
En stad som framför andra blev renässansens huvudstad är Florens, Dantes, Petrarcas och Boccaccios hemstad. Här var släkten Medici den ledande. Via bankverksamhet hade medicéerna efterhand byggt upp en förmögenhet och ett inflytande, som gav dem den politiska makten i hemstaden. Snart innehade släkten påvestolen i Rom och den gifte in sig i Europas furstehus.
Vid medicéernas hos i Florsena samlades en krets lärda med livligt intresse för de klassiska texterna. En del verk av författare från den antika storhetstiden hade nog bevarats genom medeltiden, via avskrifter och via översättningar gjorda inom den islamska världen. Åtskilligt hade förvrängts på vägen. Felöversättningar och missförstånd var vanliga. Den osedliga skalden Ovidius hade censurerats, och Aristoteles hade fått kristina förtecken. Men nu på 1400- och 1500-talen kunde de gamla skrifterna återställas till sin ursprungliga form, och en hel del av detta arbete utfördes i Florens. Andra klassiska texter var helt nya för Västeuropa och väntade på sin översättning från det grekiska originalet. Allt detta blev de så kallade humanisternas uppgift.
Humanisterna tyckte sig åter ha en levande kontakt med den antika världen. Den klassiska epokens, Atens och Roms, livhållning blev ett ideal, bildning och kroppslig elegans i förening, en sund själv i en sund kropp, inte munkens asketiska kropssförnekelse. Så utvecklades ett gentlemannaideal som var levande ännu i tidigt 1900-tal.
I den akademi som Lorenzo di Medici samlade kring sig i Florens ingick humanisterna Pico della Mirandola och Marsilio Ficino, konstnärerna Botticelli och Michelangelo och historikern och moralfilosofen Machiavelli.
Studiet av Platons skrifter var det centrala temat, och arbetet med att översätta dem till latin utfördes framför allt av Ficino. Renässansen är i många stycken en renässans för Platon.
Pico Della Mirandola, 1463-1494.
Pico tillhörde den lärda kretsen i Florens under familjen Medicis storhetstid. Picos mest berömda verk är Om människans värdighet. Gud säger till Adam att han har bestämt väsen och natur för alla levande varelser. Men för människans del är ingenting fastslaget. "Varken en bestämd ort eller en gestalt som är din egen, eller någon uppgift som är säregen för dig har vi givit dig, Adam." Människan kan välja att sjunka ner till djurens nivå, men hon kan också höja sig "till de högra former som är gudomliga".
I renässansens och medicéernas Florens finner vi ett starkt intresse för mystik och magi. Pico är också den som för en kristen läsekrets introducerar den talmystik som återfinns i judiska kabbalan, enligt vilken bokstäverna i den heliga skrift (Gamla testamentet) antas ha siffervärden. Genom en slags rebuslösning kan den som är insatt i kabbalans mysterier läsa och tolka Guds hemligaste budskap.
Niccoloó Machiavelli, 1469-1527.
Machiavelli är en av världslitteraturens mest omstridda gestalter. Men, Fursten, det verk som gett Machiavelli detta dåliga rykte, har samtidigt framstått som en av de viktigaste böckerna inom den politiska teorin. På 1700-talet översatte Fredrik den store av Preussen den till franska. Den preussiske konungen skrev en lång kommentar, där han åtminstonde skenbart tog avstånd från bokens åsikter. Napoleon beskrev Fursten som det enda läsvärda politiska verket. Den italienska diktatorn Mussolini studerade boken med stort intresse.
Vad var då det revolutionerande och samtidigt lockande och farliga i Machiavellis beskrivning av världen och samhället?
Ett centralt begrepp i Fursten är dygd, på italienska virtú. Vanligen menar man ju att den som är dygdig har en hög moral, är ärlig, hederlig och god. Ordet virtú är besläktad med ordet viril, manlig, den som visar manlig handlingskraft är dygdig. På liknande sätt förhåller det sig med dygd, det gamla svenska ordet för moral. Ordet har egentligen sitt ursprung i verket duga: den som är duglig och handlingskraftig visar prov på dygd. Det finns alltså en dubbel betydelse i orden virtú och dygd: hög moral men också manlig handlingskraft.
Hur ska en politisk ledare vara?
Det bästa är förstås om han äger båda slagen av dygd, att han är både kraftfull ledare och moralisk föredöme. Men är det alltid möjligt eller ens lämpligt för en politisk ledare att följa den konventionella moralen? Kan man inte tänka sig lägen då statsledningen måste ta till lögner och bedrägeri? Det menar Machievalli. Fursten måste ibland bryta mot alla regler och alla moral, laglighet och rätt. Huvudsaken är att samhället fungerar väl och att han har folkets bästa för ögonen. Virtú är en förening av handlingskraft och politisk skicklighet. Vad Machiavelli bland annat gör är att på ett utmanande sätt skilja statsmoralen från den kristina etiken. Politik och religion berör skilda områden.
Martin Luther och reformationen.
Enligt Luther fann man den rena kristendomen och Guds egna ord i Den heliga skrift, i Bibeln. Någon påve, kardinal eller präst behövdes inte som förmedlare. Varje enskild människa kunde försjunka i bön, läsa Guds ord och tolka Hans vilja oberoende av mänsklig auktoritet. Därför borde människan kunna läsa Bibeln på sitt egna språk, istället för att tvingas lyssna till prästernas obegripliga mässande på latin.
Den enskilda tolkningen ledde till splittring inom protestantismen, flera frikyrkor och sekter uppstod.
Johann Gutenberg.
Omkring 1450 löste Johann Gutenberg de tekniska problem kring gjutningen av lösa typer. Innan hade man tryckt blockböcker, alla bokstäver och bilder hade då skärts ut i trä. År 1500 hade cirka 40 000 verk tryckts i sammanlagt 15-20 miljoner exemplar. I Sverige trycktes den första boken 1483.
En tryckt bibel var billigare än en handskriven, och mer tillförlitlig. Luther var en otroligt flitig broschyrförfattare som spred sin propaganda, folkligt, fyndigt och slagkraftigt. Den lutherska reformationen har kallats den första stora mediakampanjen.
Med boktrycket kom också censuren. Berömd är den katolska kyrkans Index, förteckning över förbjudna böcker. Den första listan kom 1559.
Motreformen.
- Den katolska motoffensiven. En serie inre reformer och en upprensning i de egna leden. Betydelsefull blev Jesuitorden, 1540, grundad av en baskisk före detta militär, Ignatius av Loyola. - Disciplin, hängivenhet, smidighet och avancerad debattkonst.
Humanister som Lorenzo Valla och Erasmus av Rotterdam kunde visa att den officiella latinska bibelversionen var full av felöversättningar och att viktiga formuleringar var missförstådda. Kyrkliga dokument visade sig vara falska. Katolska kyrkan verkade vila på bräcklig grund. Korruption, svågerpolitik och maktmissbruk kännetecknade en held del av kyrkans versamhet kring 1500.
Renässansen, den strömning som inleder den nya tiden, finner vi en återgång till källorna - till antikens kultur och vetenskap i deras ursprungliga form. När man under sent 1500-tal börjar tala om en renässans syftade man i första hand på bildkonsten och på den beundran inför antikens konst - och skönhetsideal som vi finner hos Botticelli, Leonardo da Vinci eller Michelangelo. Vid 1800-talets mitt började beteckningen renäsassans användas som namn på en historisk period ungefär kring 1350-1600.
Florens och renässanshumanismen.
Vid medeltidens slut var norra Italien Europas ekonomiskt och kulturellt mest utvecklade område. De rika handelsstäderna var egentligen självständiga stater - furstendömen som Milano eller Modena eller republiker som Genua och Venedig. En fjärdedel av universiteten som hade grundlagts i Europa före 1500 var italienska; de mest berömda låg i Bologna och Padua.
En stad som framför andra blev renässansens huvudstad är Florens, Dantes, Petrarcas och Boccaccios hemstad. Här var släkten Medici den ledande. Via bankverksamhet hade medicéerna efterhand byggt upp en förmögenhet och ett inflytande, som gav dem den politiska makten i hemstaden. Snart innehade släkten påvestolen i Rom och den gifte in sig i Europas furstehus.
Vid medicéernas hos i Florsena samlades en krets lärda med livligt intresse för de klassiska texterna. En del verk av författare från den antika storhetstiden hade nog bevarats genom medeltiden, via avskrifter och via översättningar gjorda inom den islamska världen. Åtskilligt hade förvrängts på vägen. Felöversättningar och missförstånd var vanliga. Den osedliga skalden Ovidius hade censurerats, och Aristoteles hade fått kristina förtecken. Men nu på 1400- och 1500-talen kunde de gamla skrifterna återställas till sin ursprungliga form, och en hel del av detta arbete utfördes i Florens. Andra klassiska texter var helt nya för Västeuropa och väntade på sin översättning från det grekiska originalet. Allt detta blev de så kallade humanisternas uppgift.
Humanisterna tyckte sig åter ha en levande kontakt med den antika världen. Den klassiska epokens, Atens och Roms, livhållning blev ett ideal, bildning och kroppslig elegans i förening, en sund själv i en sund kropp, inte munkens asketiska kropssförnekelse. Så utvecklades ett gentlemannaideal som var levande ännu i tidigt 1900-tal.
I den akademi som Lorenzo di Medici samlade kring sig i Florens ingick humanisterna Pico della Mirandola och Marsilio Ficino, konstnärerna Botticelli och Michelangelo och historikern och moralfilosofen Machiavelli.
Studiet av Platons skrifter var det centrala temat, och arbetet med att översätta dem till latin utfördes framför allt av Ficino. Renässansen är i många stycken en renässans för Platon.
Pico Della Mirandola, 1463-1494.
Pico tillhörde den lärda kretsen i Florens under familjen Medicis storhetstid. Picos mest berömda verk är Om människans värdighet. Gud säger till Adam att han har bestämt väsen och natur för alla levande varelser. Men för människans del är ingenting fastslaget. "Varken en bestämd ort eller en gestalt som är din egen, eller någon uppgift som är säregen för dig har vi givit dig, Adam." Människan kan välja att sjunka ner till djurens nivå, men hon kan också höja sig "till de högra former som är gudomliga".
I renässansens och medicéernas Florens finner vi ett starkt intresse för mystik och magi. Pico är också den som för en kristen läsekrets introducerar den talmystik som återfinns i judiska kabbalan, enligt vilken bokstäverna i den heliga skrift (Gamla testamentet) antas ha siffervärden. Genom en slags rebuslösning kan den som är insatt i kabbalans mysterier läsa och tolka Guds hemligaste budskap.
Niccoloó Machiavelli, 1469-1527.
Machiavelli är en av världslitteraturens mest omstridda gestalter. Men, Fursten, det verk som gett Machiavelli detta dåliga rykte, har samtidigt framstått som en av de viktigaste böckerna inom den politiska teorin. På 1700-talet översatte Fredrik den store av Preussen den till franska. Den preussiske konungen skrev en lång kommentar, där han åtminstonde skenbart tog avstånd från bokens åsikter. Napoleon beskrev Fursten som det enda läsvärda politiska verket. Den italienska diktatorn Mussolini studerade boken med stort intresse.
Vad var då det revolutionerande och samtidigt lockande och farliga i Machiavellis beskrivning av världen och samhället?
Ett centralt begrepp i Fursten är dygd, på italienska virtú. Vanligen menar man ju att den som är dygdig har en hög moral, är ärlig, hederlig och god. Ordet virtú är besläktad med ordet viril, manlig, den som visar manlig handlingskraft är dygdig. På liknande sätt förhåller det sig med dygd, det gamla svenska ordet för moral. Ordet har egentligen sitt ursprung i verket duga: den som är duglig och handlingskraftig visar prov på dygd. Det finns alltså en dubbel betydelse i orden virtú och dygd: hög moral men också manlig handlingskraft.
Hur ska en politisk ledare vara?
Det bästa är förstås om han äger båda slagen av dygd, att han är både kraftfull ledare och moralisk föredöme. Men är det alltid möjligt eller ens lämpligt för en politisk ledare att följa den konventionella moralen? Kan man inte tänka sig lägen då statsledningen måste ta till lögner och bedrägeri? Det menar Machievalli. Fursten måste ibland bryta mot alla regler och alla moral, laglighet och rätt. Huvudsaken är att samhället fungerar väl och att han har folkets bästa för ögonen. Virtú är en förening av handlingskraft och politisk skicklighet. Vad Machiavelli bland annat gör är att på ett utmanande sätt skilja statsmoralen från den kristina etiken. Politik och religion berör skilda områden.
Martin Luther och reformationen.
Enligt Luther fann man den rena kristendomen och Guds egna ord i Den heliga skrift, i Bibeln. Någon påve, kardinal eller präst behövdes inte som förmedlare. Varje enskild människa kunde försjunka i bön, läsa Guds ord och tolka Hans vilja oberoende av mänsklig auktoritet. Därför borde människan kunna läsa Bibeln på sitt egna språk, istället för att tvingas lyssna till prästernas obegripliga mässande på latin.
Den enskilda tolkningen ledde till splittring inom protestantismen, flera frikyrkor och sekter uppstod.
Johann Gutenberg.
Omkring 1450 löste Johann Gutenberg de tekniska problem kring gjutningen av lösa typer. Innan hade man tryckt blockböcker, alla bokstäver och bilder hade då skärts ut i trä. År 1500 hade cirka 40 000 verk tryckts i sammanlagt 15-20 miljoner exemplar. I Sverige trycktes den första boken 1483.
En tryckt bibel var billigare än en handskriven, och mer tillförlitlig. Luther var en otroligt flitig broschyrförfattare som spred sin propaganda, folkligt, fyndigt och slagkraftigt. Den lutherska reformationen har kallats den första stora mediakampanjen.
Med boktrycket kom också censuren. Berömd är den katolska kyrkans Index, förteckning över förbjudna böcker. Den första listan kom 1559.
Motreformen.
- Den katolska motoffensiven. En serie inre reformer och en upprensning i de egna leden. Betydelsefull blev Jesuitorden, 1540, grundad av en baskisk före detta militär, Ignatius av Loyola. - Disciplin, hängivenhet, smidighet och avancerad debattkonst.
Humanister som Lorenzo Valla och Erasmus av Rotterdam kunde visa att den officiella latinska bibelversionen var full av felöversättningar och att viktiga formuleringar var missförstådda. Kyrkliga dokument visade sig vara falska. Katolska kyrkan verkade vila på bräcklig grund. Korruption, svågerpolitik och maktmissbruk kännetecknade en held del av kyrkans versamhet kring 1500.
Kommentarer
Trackback
